Albertus Pictor – en av de största i konsthistorien

Täby kyrka är den överlägset mest efterfrågade kyrkan i Täby församling för dop, vigsel och begravning. Och kanske är det just målningarna av Albertus Pictor som tilltalar besökarna allra mest. I generation efter generation har människor betraktat målningarna och sett dem på olika sätt, beroende på vilken tidsepok de levt i. Just nu pågår ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt för att dokumentera och tolka Albertus Pictors målningar i bland annat Täby kyrka.

Tänk dig tillbaka drygt 500 år i tiden. Medeltiden. Du står inne i Täby kyrka och ser stora byggnadsställningar som täcker tak och väggar. Albertus Pictor och hans medhjälpare har kommit fram till kyrkan efter en lång och jobbig resa med häst och vagn. Med sig har han sina skisser på kartong som beskriver hans planer för målningarna i kyrkan. Väggarna är nyputsade och det är bara att sätta igång. Och det är Albertus Pictor själv som skissar upp konturerna med kol. Själva arbetet med målningarna ska sedan utföras av hans fyra gesäller.

Kanske gick det till så här för 500 år sedan i Täby kyrka. De fantasieggande bilderna i valven är det många som beundrat och fascinerats av under årens lopp. I dag kanske vi inte längre har samma kunskap om de bibliska berättelserna för att känna igen alla motiv. Men det var skillnad på medeltiden.

Det kan Pia Melin och Christina Sandquist Öberg berätta närmare om. De arbetar i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt vid Stockholms universitet som heter ”Albertus Pictor – målare av sin tid”. Pia Melin bygger sin doktorsavhandling på fem olika motiv som finns i många kyrkor. Christina Sandquist Öberg dokumenterar språkbanden – textremsor – som finns i många av målningarna, i de flesta fall skrivna på latin.

– På medeltiden kunde folk helt säkert de bibliska berättelserna, säger Pia Melin. De var oftast inte läskunniga, men det fanns en stark muntlig tradition. Man memorerade helt enkelt de bibliska berättelserna.

– Folket hade en grundläggande katekesisk utbildning, säger Christina Sandquist Öberg. Alla skulle faktiskt kunna Fader vår, Ave Maria, Trosbekännelsen och Tio Guds bud.

Pia Melin och Christina Sandquist Öberg berättar att det är den så kallade Biblia Pauperum som står som modell för uppläggningen av målningarna. Biblia Pauperum betyder De fattigas bibel. Den är en bildbibel som sammanställdes på 1200-talet. Genom att återge bibelns berättelser i målningar förmedlades innehållet till dem som inte kunde läsa. Den var dominerande för bibeltolkning under hela medeltiden.

– De motiv som finns återgivna i Biblia Pauperum går ut på att berättelser ur Gamla testamentet förebådar en händelse i Nya testamentet, säger Christina Sandquist Öberg. I Täby kyrka avbildas Gamla testamentet i valven och på väggarna ser vi det som blir motsvarigheten i Nya testamentet.

Christina Sandquist Öberg ger ett exempel: – På en bild som finns i ett av valven visas till vänster berättelsen i Gamla testamentet om profeten Elisha som hånas av några pojkar. Som straff blir pojkarna rivna till döds av björnar. Till höger hånas Noa av en av sina söner. Dessa två händelser sammanlänkades på medeltiden med att Jesus i Nya testamentet hånades med en törnekrona i samband med korsfästelsen.

– Det var meningen att människorna som såg bilderna och hörde berättelserna skulle känna medlidande, säger Christina Sandquist Öberg. Bilderna och berättelserna gav också återkoppling till människors vardagsliv. Man kunde helt enkelt känna igen sig. Åhörarna hade säkert någon gång själva blivit hånade.

Christina Sandquist Öberg kartlägger särskilt språkbanden som är placerade under motiven.

– Språkbanden fungerade som inspiration för prästen när han skulle predika. Utbildningen av präster var på den tiden ganska dålig, vilket många gånger gjorde predikningarna torftiga. Språkbanden gav råd till präster för att kunna konkretisera de färgstarka berättelserna.

I målningarna avbildades även medeltidens människor i de bibliska berättelserna. Bland annat är klädedräkterna hämtade från medeltiden. Pia Melin berättar om hur de medeltida klädedräkterna visas tydligt i målningarna i Täby kyrka.

– Tag till exempel målningen med ”Dansen kring guldkalven”. De som dansar runt kalven är vardagligt klädda med kjortel till knäna och hosor, som vanligt folk var klädda på medeltiden. Kläderna används som statusmarkörer för att visa vad det är för typ av person. Man kan lägga märke till att kung David är mer praktfullt klädd. Och Jesus bär alltid sin vita klädnad vare sig han porträtteras som barn eller vuxen. Maria är oftast snyggt men enkelt klädd i en blå mantel. Däremot är Maria Magdalena mer utsvävande klädd med stora smycken och huvudbonader. Allt detta är ett slags standarddräkter som även hade i uppgift att underlätta identifikationen av personerna på bilderna.

Hur såg målningarna ut från början? Vet man det?

– De var mer färgstarka än i dag, säger Pia Melin. Det som i dag är mörkt brunt och svart var rött. Och vindruvsklasarna var lysande orange. Ansiktena var rosa och vissa personer hade röda kinder.

Men brukar verkligen medeltiden förknippas med starka färger?

– Tvärtemot vad man ofta tror var medeltiden färgstark, säger Pia Melin. Bruksföremålen var ofta dekorerade, man hade till exempel kammar med blommönster.

Varför är målningarna i Täby kyrka så välbevarade?

– Gips användes som bindemedel vid färgtillverkningen och det kan ha gjort att de blivit särskilt hållbara, säger Pia Melin.

– Och målningarna i valven blev heller aldrig överkalkade som i så många andra kyrkor under upplysningstiden, då det var modernt att kalka kyrkorna vita invändigt, säger Christina Sandquist Öberg. Det blev en stark opinion mot att kalka kyrkan. Bönderna var helt enkelt emot det. De ville ha kvar sina målningar.

– Målningarna i Täby kyrka är speciellt välbevarade, säger Pia Melin. Och de är de tekniskt bäst utförda av alla målningar som Albertus Pictor gjort. Det ser man på ansiktena och på det levande uttrycket hos människorna.

Och det är tack vare att målningarna i Täby kyrka fick finnas kvar och är så välbevarade, som vi än i dag kan stå där under valven och låta fantasin skena iväg 500 år tillbaka i tiden och fundera över hur människorna levde då och hur det egentligen gick till när Albertus Pictors målningar kom till.

Christina Dagberger Jonsson

Albertus Pictor (ca 1440-1509) kom från en liten stad i mellersta Tyskland, Immenhausen. I svenska källor dyker han först upp som borgare i Arboga 1465. I Stockholm omtalas han första gången 1473. I Stockholms handlingar för de följande decennierna kallas han ömsom målare, ömsom pärlstickare (d.v.s. brodör) – han bedrev alltså två yrken, uppenbarligen med stor framgång att döma av skattelängderna. Han var också organist.

Tillsammans med sina gesäller har Albertus Pictor målat ett 30-tal kyrkor i Mälardalen så vitt vi nu vet. Hans livsverk utmärker sig av en överväldigande kvantitet och imponerande kvalitet. Den kombinationen gör Albertus Pictor till en av de största i svensk konsthistoria.

”Albertus Pictor – målare av sin tid” är ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt. Det startades 2003 och pågår fram till slutet av 2006 under ledning av professor Thomas Hall, konstvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. I forskarguppen fungerar Jan Svanberg och Jan Öberg som forskningsledare i respektive konstvetenskap och språkvetenskap, Christina Sandquist Öberg är forskare i latin och Pia Melin är doktorand i konstvetenskap.

Målet är dels att mer grundligt än tidigare och med bättre teknik dokumentera och tolka alla kalkmålningar, dels att för första gången dokumentera och utge alla därtill hörande bildtexter. Det finns också idéer om att konstruera en webbplats om Albertus Pictor med all fakta som finns om hans verk. Man hoppas också kunna genomföra ett jubileum med visningar och föreläsningar år 2009, då det är 500 år sedan Albertus Pictor dog.